Svensk ordbok 2009, webbversion

slå ifrå´n sig verb slog slagit, pres. slår slag·it i|­från1vara o­emottaglig för smuts, väta o.d.; om tyg Nollslå ifrån sig ngtsedan 19042göra sig kvitt ngt (vanligen ngt abstrakt) komm.slå ifrån sig alla dystra tankarslå ifrån sig ngtsedan 15363bestämt vägra att acceptera ngt komm.de frågade om han ville bli ord­förande, men han slog i­från sig (med båda händerna)slå ifrån sigsedan 1855